less is inte alltid more

Jag har aldrig förr ätit på Xoko, inte ens när jag bodde nära.

Deras praliner är lika stora (eller små) som typ tre guldtior i stapel, och deras övriga små chokladtilltugg får plats i alltifrån matskedsmåttet till möjligen en snusdosa.

Men det gör inget. Folk som förstår sig på fin choklad - och aldrig skulle välja ett kexchoklad för prisvärdheten - säger att i själva verket kommer choklad bara till sin rätt i små munsbitar.

Och visst, trippelchokladdesserten som vi delade på hela familjen var liten som två tändsticksaskar - men mäktig!

(fast jag tror nog att varenda litet kakao-konstverk i montrarna är precis lika goda, och jag skulle gärna avnjutit fler, om nu någon insisterat).

Alltså, less is more. When it comes to choklad.

Men. Inte lunch!!

Lunchen ska ge energi för resten av arbetsdagen (plus en frukt klockan tre jag vet).

Det gjorde inte vare sig den lilla assietten med sex rara små laxbitar och någon litet skaldjur, med ett ljuvligt lent grytspad över, (90 kr)

eller min (utsökta) gulliga chevrètarte, som var mindre än en normal kanelbulle, trots en bädd av frisk sallad. (80 kr)

Det smakade utmärkt naturligtvis...en...stund. Men jag var glad att jag inte skulle vidare till pianoundervisande idag, för efter två timmar var vi tvungna att grilla en massa varma mackor hemma, då var vi hungriga igen.