elderidge

Finns det plats för Elderidge i Sverige?

Jag tänker direkt Eskobar (åtminstone deras tre första album). Sångaren Tobias Granström låter lik Daniel Bellqvist, även om han nog även är lite influerad av Jocke Berg. Det är lite Kentigt på sina ställen, faktiskt, särskilt intro och vers i The City.
Jag har bara hört tre låtar, och både bör och vill höra fler innan jag bestämmer mig, ingen av dessa tre är en klockren hit.
För sen blir det ungefär som såna här danska rockband, Mew och Kasmir till exempel, som man inte orkar lyssna på för länge för det blir för enformigt.
Alltså, hur många små koppar man har med fina färger i, så blir det ändå bara en grågrön sörja när man häller det i samma hink. Usch, lät det taskigt?

Ja, kanske. Musiken låter bra - men bara om någon annan satt på den.
Ungefär som när ens sambo eller kompis spelar en cd på lagom volym, eller i en skivaffär kanske, och man frågar vad det är för det låter trevligt och lite välbekant. (Det skulle kunna kallas Coldplay-syndromet, men nu är Coldplay lite väl stora.)
Det är trevligt att ha i lurarna när man skriver, som precis nu, men ändå inte så att man vill köpa albumet (och det handlar inte om konsumera vs. tanka ner, utan om man verkligen kommer göra den aktiva handlingen att sätta på Elderidge.)

Elderidge är alltså en trio från Stockholm, som innehåller (minst) ett brödrapar, vilket ibland är ett vinnande koncept. Och de verkar inte vara purunga eller ens särskilt nya, bandet bildades i slutet av 90-talet. Enligt deras turnéplan på myspace gigar de nu på småställen som en skolaula i Bålsta, eller Snövit på Ringvägen.
Men det kommer nog större grejer. Elderidge har releasefest för sin nya EP Abandoned Dreams på Fryshuset den 5 maj, och sen lär det bli en massa sommarspelningar.
Jag tror att en rejäl P3/P4-hit skulle vara bra för bandet. OCH att uppdatera sin snygga men ekande tomma hemsida.

Det ska nog finnas plats för Elderidge i Sverige.
(well, annars åker de väl till Japan som-alla-andra.)