i feel so weak, i wont last long

Alla andra har redan bloggat om Anders Göthbergs hopp från Västerbron i helgen. Mitt i tragiken blev jag mest fascinerad av hur snabbt folk kunde veta att det var just han, det första inlägget jag hittade på ett forum där han var namngiven var postat tidigt i måndags morse...

Sen undrar jag samma naturliga tanke som man alltid gör vid såna här tillfällen. Vad är det som får en förälder att avsluta sitt liv? Han hade en liten Marlon med Paola (som också är en cool och duktig sångerska.) Och dessutom en förälder som har talang och en karriär, som möjligen var någorlunda insomnad, men som har påverkat svensk indie mer än något annat.

Jag hörde Broder Daniel i ett litet tält i en park i Malmö när jag var tonåring, men den stora förälskelsen slog till vid en svår separation flera år senare. Då spelade jag låtar med textrader som "I died at 21 as you left me" hela dagarna. Ironiskt nog är ganska många Broder Daniel-låtar det perfekta självmordsackompanjemanget.
Okej, Anders blev bara 32. jag trodde att han var äldre, för det känns som att BD funnits med en i bagaget så länge. Det skulle nog inte blivit aktuellt med någon ytterligare förening av hela bandet, men det känns helt klart värre att veta att det är definitivt slut. Själv tycker jag att det var de sorgligt larmande gitarrintrona som satte karaktären, mer än Henriks röst.

Den här lappen låg på Västerbron, bredvid några sorgliga blommor och ett ljus...