sos från mänskligheten

Läskig, äcklig, vidrig och fasansfull.
Kanske inte de trevligaste adjektiven man vill höra om sitt verk.

Men faktum är att Johanna Nilssons senaste bok SOS från mänskligheten är helt fantastisk. Man kan inte lägga den ifrån sig. Jag levde med boken i kanske två dygn. I sängen, vid matbordet, på t-banan...på toaletten, tillochmed.


Historien utspelar sig här och nu. Det är de många verklighetsanknutna detaljerna som gör det till en trovärdig berättelse, för vissa saker är så sjuka så att man nästan själv kan hitta på dem, om man använde sig av sin yttersta fantasi. Ungefär som om man skriver en barnbok om ett lejon som åker rullskridskor.


Det handlar om ett antal fristående människor i Stockholm, alla med olika åldrar, jobb, civilstånd och bakgrund. Men de flesta av dem har en sak gemensamt, de uppsöker en manlig prostituerad emellanåt - fast för helt olika ändamål.

Naturligtvis korsas personernas liv förr eller senare.
För min del hade människoödena kunnat knytas ihop mycket mer. Ännu fler kunde fått träffas och lärt känna varandra. (Och då kunde boken blivit tre gånger så tjock, så hade även jag vunnit på det!)


Titeln syftar till ett slags forum på webben, där folk som mår dåligt hjälper varandra. Forumet nämns några gånger, men har inte riktigt en central eller avgörande roll i boken. Man skulle kunna tro att "sosfranmanskligheten" fanns upplagd som en promotionsajt för boken, men det finns ingen sådan sida, varken med .com, .se, eller .nu.


Däremot har Johanna Nilsson en blogg. Där avslöjar hon bland annat att hon ändrar sin prenumeration från den ena morgontidningen till den andra, beroende på om de ger henne bra eller dåliga recensioner. Coolt gjort, tycker jag. Författare är väl också människor!