anpassning, bra eller dåligt?

Det är imponerande, hur (förhållandevis) snabbt ett land anpassar sig efter rökfrihet. Även om den bara gäller inomhus. På Mälarpaviljongen i fredags kväll var det helt fullt med folk, men det var så sällsynt med rökare fast det i princip är mitt ute i vattnet, att jag började undra om det var någon speciell regnbågs-regel...

Fast sen finns det ju situationer som har känts helt fel i evigheter, eller sedan sjuttiotalet iallafall. Igår var vi på Fjäderholmen, och jag såg ett par i övre medelåldern som var där med sitt barnbarn. När det var fotograferingsdax satte sig mormorn (farmorn) i en gammal allmogebåt, bredvid pojken som var ca 5, och drog honom närmare sig i en kram inför fotot. Med en cigg i andra handen, som hon flitigt blossade på.
De pratade typ italienska, och det var konstigt, för att i stället för att avundas -inte själva ciggen utan självklarheten i beteendet - så tyckte jag nästan lite synd om dem. Just för att jag och säkert många andra svenskar reagerar.