tack som fan, kent

Det finns Kentkonserter jag längtat ihjäl mig efter, igår var inte en av dem.
Men Kent är ju Kent, och jag kan trots allt inte komma på något annat jag hellre gör en lördagkväll (eller vilken kväll som helst.)

Först och främst måste jag börja stå lite längre fram på Kents spelningar. Nu stod jag i höjd med ljudteknikernas maffiga bås, och kring mig stod folk som mest snackade med varandra, och inte verkade känna igen låtarna. Nu kan det ha varit Thåströms fans, eftersom han spelade innan.

I början av konserten var det flera tidiga låtar, som Blåjeans (braaa version), Stenbrott och Kallt kaffe.
Med lite distans till Tillbaka till samtiden kan jag konstatera att de låtarna inte betyder särskilt mycket för mig, jämfört med nästan alla andra kentskivor. Bara fem av de nyaste låtarna spelades igår. Tyvärr inte den starkaste, Columbus, men tråkigt nog Generation Ex, som kanske är en okej låt men har en fruktansvärd videoinstallation med en Linda Rosing-lookalike med glödande ögon (är det verkligen sångerskan själv, Camela?)
Bakom Vy från ett luftslott visades "vinnar-videon" i den nyligen avgjorda tävlingen.

Tempot i låtarna förbryllade mig lite. Självklart får man göra olika versioner av sina egna låtar, men är det någon i Kent som är/blivit ovanligt dålig på att hålla tempot, eftersom typ alla låtarna högljutt räknas in av trumstockar, fast det inte behövs?
Och direktövergången från Om du var här till Dom andra var kanske fiffig, men inte så fruktansvärt lyckad, Dom andra behöver vara lite långsammare, lite tyngre.

Det är klart att det ändå var en jättebra spelning, jämfört med konserter generellt. Men om man har sett Kent live många gånger, går det inte bara att tycka att senaste spelningen var bäst, bara för att det är just det senaste lyckoruset man minns starkast!

På något sätt lyckades också den traditionella avslutningen 747 bli smått saboterad. Var micken trasig, eller vad hände? Det jag trodde skulle föreställa ett extra långt intro visade sig vara en ren stöld på en och en halv vers på en av världens vackraste låtar!

Extranumrena var delikata! En jättefin Kevlarsjäl, och sen en av världens fem finaste kärlekslåtar Utan dina andetag. Tack snälla Kent för att ni förstod storheten i denna lilla pärla, som från början förpassades till en b-sida!

Sen kom en trevlig överraskning, en helt ny låt! Håll ditt huvud högt. Tror nog inte att den kommer låta så här om den kommer på nästa kentalbum, men vad kul det var med något man aldrig hört förr!

Jocke verkade vara på gott humör och kostade på sig lite folkligt mellansnack.
- Ja, nu vet ni att han kommer snart, han med hatten, sa han, säkert för att publiken längst fram börjat skrika efter den.
Och det var en kanonversion. Med två extraverser (eller inte verser, det är snarare bryggorna som fått ytterligare text) och konfettiexplosion.

När allt var klart och Kent tackade publiken och Thåström osv, tackade de även sig själv.
- Vi är faktiskt ett jävligt bra band.

Och det stämmer ju. Vet inte om jag kan komma på något bättre band (som är verksamma).
Jag älskar dom.