det bor en talangscout i mig
Bland alla hundra kids som jag träffar på varenda månad så händer det då och då att jag tycker mig hitta popstjärnematerial. Väldigt sällan går det dock enligt planerna - och vems planer, kan man undra. Barn är extremt ombytliga, och när man läser intervjuer med artister som säger sig "alltid vetat att det är det här de skulle göra" känner jag mest 'haha, eller hur'.
För en månad sen tänkte jag precis rota fram några gamla halvt analoga synthar från instrumentförrådets mörkaste hörna, så att nioåringarna Felicia och Annie skulle kunna bilda landets sötaste electroduo. Men då hoppar den ena av! (Hoppar av pianolektionerna överhuvudtaget. De visste inte ens om mina ensemblespel-planer.)
Iallafall, Rebecca skriver om att hon blivit misstagen för att vara manager eller liknande till Kenza, som därmed förmodades vara popstjärna.
Och nu har jag ett lysande erbjudande: jag har hittat en kensakopia (åtminstone enligt bloggens bilder), som är ca 16-17 år och sjunger som en...kyrkklocka?...ängel?...Idol-deltagare?...nej jag vet inte vad jag ska jämföra med, och det kanske är lika bra.
Hon heter Leonie, det är ett bra artistnamn redan från början.
Definitivt värt en investering. Då skickar jag ner henne till ditt jobb på måndag då?
4 kommentarer:
tack men nej tack, jag påstår mig vara för ödmjuk för att vara någons manager. Jag är lite för o-pushig tror jag. Jag kan promota när hon är klar?
När jag vikarierade på Rytmus hade jag världens skönaste ämnen "Gitarr för sångare" och "Låtsnickeri". Det förstnämnda gick ut på att lära sångelever (som ofta har piano som andra instrumentval) bruksgitarr för att enkelt kunna kompa sig själva och för att ha ytterligare ett låtskrivarverktyg, "Låtsnickeri" lärde ut beståndsdelarna i en låt och hur man spelar in dem i ett datorprogram.
Såå många potentiella talanger, låtskrivare, producenter och kanske tom artister. Alla brådmoget medvetna om vikten av att sticka ut (påverkade av en mängd föreläsningar av olika artister), samtidigt som de inte ville "sticka ut", gymnasierädda för att inte passa in.
Det skulle vara kul att träffa dem nu när de mognat lite och se om de fortsatt att artistdrömma. Jag hade inte haft nåt emot att jobba med flera av dem om de har kvar den utvecklingskurvan de hade då, å andra sidan blir man ju extremt cynisk av musikbranschen, hur liten inblick man än har fått. :)
Ja fast du märker väl att/om det har kommit några svenska artister och musiker ur dina klasser? Eller var det väldigt nyligen.
Annars tycker jag absolut du ska börja namedroppa lite på din blogg!
Du postade ju en video med en av mina gamla klasskamrater:-)
Gjorde jag? Vemdå? Nu blir jag nyfiken. :)
Skicka en kommentar