onsdag, december 31, 2008

and it's gettin more and more absurd

Det är lika bra att säga det direkt: jag tycker att versionen av Sorry seems to be the hardest word med Blue OCH sir Elton John är bättre.

Till alla er som gör er lustiga över Eltons tupé, tänk att han inte ens var trettio i videon här ovan, och ändå ser ungefär lika gammal ut som idag (fyller 62 i vår).

Egentligen skulle jag skriva om originalvideon, som jag såg tidigare ikväll på VH1 (dom som nästan bara visar gamla godingar.) Men youtube anser att det klippet inte är tillgängligt i mitt land.
Det var svårt att förklara för min dotter varför den första gubben som sjöng hette Elton John, i den ordningen, när nästa farbror hette John Lennon. Men hon konstaterade flera gånger att han (som nu var Elton) spelade piano, och att han var väldigt duktig.

Han spelar trots allt mycket bättre på denna liveinspelningen, Morecomb and Wise Show 1976.
Men det är också just Elton själv som "gör" hela Blue-versionen. Hans loopade pianokomp, hans enligt mig mycket smakfullare intro, och framförallt när han kommer in efter nästan två minuter och sjunger "it's sad, so sad..." Det är en sån rad som jag kan lyssna på flera flera gånger, bara de sekunderna.
Och det är ju också ett bra tecken, att inte alla var bättre förr. Att även artister i EJ:s storlek utvecklas och både sjunger och spelar bättre trettio år senare.

Inga kommentarer: