torsdag, januari 15, 2009

men jag älskar dig ändå, spotify

Spotify är verkligen som en (relativt stor) skivaffär. Där finns massor av album, både såna man redan har men inte lyssnat på på länge, eller såna man absolut inte känner till - och väldigt många suspekta samlingsalbum. Sådana som säljs på bensinmackar för 59 kronor och har en relativt kort livslängd. De kommer alltid fram när man sökt på någon artist - nästan vem som helst faktiskt - och sedan scrollar ner till Appears on-sektionen. Allt från tyska lovesongsskivor till svenska raggarklassiker eller brittiska tjejbandssamlingar.
I vilken ordning börjar man egentligen bygga upp en låtbank som Spotify när de samlingsskivorna är med? Är det skivbolagen själv som insisterar?

För jag tycker det är irriterande att det finns mycket men ändå inte allt av vissa artister. Och då pratar jag inte b-sidor och livespår och sånt.
Men varför saknas Tom Waits-plattorna från efter 2001? Kan ha med ett skivbolagsbyte att göra - men samma svar gäller inte för varför just Wilmer X-skivan Primitiv inte finns med, när både tidigare och senare album, utgivna såväl på EMI som andra bolag finns på Spotify.

Nej just det, på det viset är Spotify verkligen som en skivaffär. Det finns massor att gå runt och bläddra bland, men naturligtvis inte det du egentligen letade efter.

Och det går inte att helt lämna TPB - även om det enda man vill är att bara skumlyssna igenom en skiva man läst om, och inte har något ägandebehov överhuvudtaget. För att vänta minst till releasedatumet är för länge, jag är definitivt inte den enda som vill provlyssna samma dag som jag läser recensionen (eller en artikel) i tidningen.
I bästa fall dyker Antonys nya upp imorgon, men vem väntar en hel månad till på Morrissey?

Inga kommentarer: