alla ber om elevernas inflytande men sen dissas det

När min mellanstadieklass skulle splittras, och tillsammans med fyra andra klasser från totalt två skolor bilda nya högstadieklasser, så fick vi önska vilka vi ville gå i samma klass som - både från vår nuvarande klass och från de övriga aktuella sexorna.
Men inte bara två, som i den numera berömda Aftonbladet-artikeln, utan vi fick rangordna hur många vi ville. Däremot fick vi inte välja vilka vi helst inte ville gå med. Men det kan inte ha varit någon generell regel, för parallellklassen fick lov att skriva om det var någon speciell de fick nervsammanbrott av.

Jag fattar inte vad uppståndelsen är kring tjejen i artikeln. För det första, både med mig själv och alla som kommenterat händelsen som bevis, så är detta inget nytt fenomen. Självklart ska eleverna få ha önskemål (det är det det är, en önskan, de får inte bestämma). Fy för att vara en lärare som enbart baserat på sina egna uppfattningar ska sätta ihop rätt grupper.

Och för det andra: så här lyder texten, som alla blivit upprörda över.
När flickan frågade sin lärare varför hon inte hade kommit med i samma klass som de andra, fick hon svaret hon kanske inte stod högst på deras önskelista.

Det står inte att hon för den sakens skull kom högt på icke-önskelistan.
Varför tror vi att just den tjejen är ensam och utsatt? Hon kanske är en mobbare själv, eller åtminstone taskig, dryg, överlägsen. Då är det inte så konstigt att hon inte blivit mest önskad.

Sen om (de som hon anser vara) hennes kompisar säger att de skulle välja henne men faktiskt inte gör det, då är det lögn, och det blir man såklart ledsen över.
Men det kommer aldrig sluta med att någon inte får gå i någon klass alls.