are you in or are you out?
Vissa mysterier blir aldrig riktigt uppklarade. De får heller aldrig sin egentliga förtjänade debatt i media. Okej, kanske för att det inte är superviktiga saker. ELLER för att folk är för vana. Gäsp, liksom. Sånt är livet.
Men jag undrar minst en gång i veckan:
Varför tycker vissa personer att det verkar smart att kliva in i t-banevagnen innan alla som ska kliva av har gått ut?
På vilket sätt underlättar det flytet i kollektivresandeflödet?
Är man rädd att inte komma med tåget, eller att klämma sig i dörrarna? Det finns ingen förare som stänger dörrarna innan alla har klivit på, inte vad jag sett under mina tusen miljoner resor.
Och visst att jag är inflyttad stockholmare, men det var inte nyligen, det var snart åtta år sedan jag kom hit. Detta händer hela tiden, och har säkert pågått i decennier innan jag flyttade hit också.
2 kommentarer:
Har kommit fram till att det är en blockerargen det handlar om. Man tenderar att alltid proppa till flytet för andra på ett nästan sadistiskt sätt, men låtsas själv att det regnar och att man beter sig fullt normalt.
Efter ett helt liv i Stockholm märker jag att en ansenlig och konstant mängd inte kan förstå att bussen kommer iväg snabbare om alla (inklusive man själv alltså) går bakåt i bussen istället för att proppa till därframme eller vid första utgång. De har fobi: är livrädda både för att inte komma på som genast byts i rädsla för att inte komma av.
När folkblockerarna stiger på tunnelbanan tränger de sig på innan folk hunnit ut, och kastar sig fram till närmsta yttersäte där de sätter sig och stänger av all slags omgivningssignaler igen, och ser effektivt till att ingen kan ta platsen innanför och garderar gärna med stor påse på platsen bredvid.
I rulltrappan står de givetvis på vänster sida trots att folk irriterat stampar bakom för att kunna ta sig fram i snabbare takt, och precis där rulltrappan slut ställer de sig framför och låtsas som det regnar igen.
Genen är troligen frammuterad genom nån slags glesbygdspåtvingad inavel, jäkla brännvinsbälte, inte alltför många generationer tillbaka, någonstans på landet, med stora vidder och för lite folk.
I riktiga storstäder är gatusmidighet och anpassning till andra en dygd och en självklarhet.
Haha, gatusmidighet är en DYGD, det borde broderas på en kudde!
Har inte tänkt på det där, att det är samma personer som tar yttersätena och blockerar det innanför, men så måste det vara.
Det jag tycker är ganska intressant dock är att fenomenet verkar jämnt utbrett bland såväl åldrar, kön och nationaliteter. Det går varken att säga "typiskt tonåringar" eller "typiskt pensionärer".
Skicka en kommentar