onsdag, februari 11, 2009

lily allen - it's not me, it's you

Vad är det som låter flickgulligt, tralligt och går så här: "cue, cue" (eller rentav Q, Q?)

Svar: det är den censurerade versionen av låten F**k You på Lily Allens nya, vääldigt efterlängtade album.

Inte lätt att leva upp till mina förväntningar kanske. Men It's not me, it's you är jämnare än debuten Alright Still. På gott och ont. Jag saknar den lite skitigare ljudbilden, och det speciella svänget (som i gamla låtarna LDN och Smile). Det är egentligen bara He wasn't there och Back to the start på nya skivan som även "passar in" på den förra.

Men det finns fördelar också. Med en renare ljudbild slipper man (jag!) små irriterande stänk av brittisk hiphop. Och när Lily sjunger mindre aggressivt är det lättare att höra vad hon sjunger, och texterna är fortfarande lika bra, lika cyiska, lika finurliga. (Och det är bara coolt på ett Moldy Peaches-sätt, att sjunga sockersött om sex, droger och politik!)

Lite tråkigt är det kanske att många låtar är så lika, i stilen, i tempot.
Förstasingeln The Fear - som har en lite sorgsen ton men ändå en positiv text - har en automatisk uppföljare i I could say.
Även Who'd have known mixas fint ihop med dem. Jag hade roligt åt att jag själv kunde känna igen refrängen från en Take That-hit, men det visade sig vara högst offentligt (och enligt Wikipedia gav Take That sin tillåtelse till att låten var med på albumet, det var inte tänkt så från början.)

Kanske kommer Lilys tolkning av Britneys Womaniser komma som b-sida/bonusspår så småningom. Covers är ju något som Lily Allen har en stor talang för, både att välja ut och sjunga in.
Nästa vecka släpps en välgörenhetssamlings-cd, WarChild Heroes, och där sjunger Lily en av rockhistoriens bästa låtar, Straight to hell. Nej, inte lika bra som The Clash-originalet, men ändå... Och Lilys brittiska dialekt gör låten rättvisa!
Straight to hell (och många andra Lily Allen-låtar) går att höra här, på Parlophones kanal på youtube.

It's not me, it's you kommer iallafall fortsätta att gå varm i min iPod i vår, och bli en given present till folk. Och glöm inte, barn, att ju bättre hörlurar man har, ju fler överraskningar får man. För det är detaljrik popmusik det här!

1 kommentar:

spiderchick sa...

jag älskar Lilly Allen!