påskgodis (för ofta?)

När jag var liten fick jag alltid en tandborste i mitt påskägg. Som en påminnelse, att det var det viktigaste av allt, att inte Karius & Baktus dök upp.

Jag kommer nog att gömma ett litet påskägg till lilla B, baraföratt.
Fastän att hon inte vet något om traditioner. (Men då skulle man ju inte ge julklappar till småbarn heller.)
Det är tråkigt nog väldigt tydligt redan att det är jag som smyger åt henne onyttigheter i vår familj. Igår kväll delade jag tre naturgodisbitar med kniv i fyra delar, vilket alltså blev tolv små bitar med smak av cocos, choklad eller yoghurt.
Jag stod kvar en kort stund och tittade på henne.
Hon tittade upp från sin film på mig en sekund, skakade på huvudet och sa "Neej".
Va? Vadå "nej"?!
- Nej, jag ska inte säga till pappa, förtydligade hon, och återgick sedan till Pippi Långstrump.

Har jag redan sagt så många gånger att hon inte får berätta för pappa att jag gett henne godis? Jag köpte ju en fin ananas också idag, som jag tänkt skära upp till henne och mig som fredagsmys*). Var på vägen tappade jag den idén...

*) Fredagsmys är typ jordens läskigaste uttryck