askspridning känns som lite too much

Alltså den här fejkade lyxbloggaren som tog livet av sig.
Om "folk" ändå rasar över att hon, en icke-existerande person, var en dålig förebild som ständigt söp, knarkade och konsumerade,
hur kan det då vara okej med en helt verklig askspridning?

För den var ju tydligen verklig. Och inte ute på vattnet, eller långt ut på Djurgården heller, utan utanför en kyrka på Östermalm. Jag tyckte idén med Black Ascot var briljant, för egentligen spelar det ingen roll om varken bloggar eller böcker är skönlitterära eller baserade på verkligheten.
Men jag hade nog inte blivit så glad om jag kommit till kyrkan, för att tända ett ljus för min döde man eller lägga blommor på mitt barns grav,
och där står en samling människor med champagneglas och fejksörjer samtidigt som de lyssnar på ett minnestal om någon som består av ettor och nollor.