r.i.p, lennart persson

Tyvärr har den fina musikskribenten Lennart Persson skrivit sin sista krönika. Igår dog han, yngre än mina föräldrar, och trots att han bara varit sjuk ett kort tag känns det självupptaget att inte ens ha vetat om att han hade cancer.

Lennart verkade alltid så snäll, oavsett om han pratade i tv eller smög omkring med ett leende på läpparna på KB i Malmö, i väntan på någon konsert - som mina förväntningar ökades på, om Lennart var där är det säkerligen värt att se.
Naturligtvis förundrades jag ändå ibland över hans smak. T.ex. det här överdrivna hyllandet av Norah Jones. Nog måste en man som konsumerat populärmusik i 50 år ha upplevt bättre..?

För Lennart gav intrycket av att kunna varenda låt i hela pophistorien. (OCH årtalet. OCH skivomslaget!) Under "Feber"-etiketten sammanställde han böcker (om låtar) och samlingsskivor, som jag kan önska var gjorda bara för mig, i stället för att vara allmänna handlingar.
Så länge jag kan minnas har Lennart haft ett eget uppslag i tidningen Sonic. Det kan handla om retro-musik, eller splitter nytt, oavsett så visste redaktionen att ta vara på hans kunskap.
Vad Lennart än berättar om, så blir det bra läsning.