måndag, maj 31, 2010

it's understood that Hollywood sells Californication

Det tog tid tills tredje säsongen av Californication började att visas på svensk tv, på grund av bristande tittarsiffror, läste jag någonstans. Lite konstigt, för både första och andra säsongen var betydligt mer underhållande än trean. Kanske alla förutsåg det.

Jag saknar Mia, även om det var ganska onaturligt hur ofta hon såg till att korsa vägarna med Hank Moody, efter ett enda one-night-stand i det allra första avsnittet, samt ett diffust avlägset (och sedan även avbrutet) familjeband. Det var säkert logiskt att hon lämnade L.A. för att plugga, men det hade säkert funkat att utveckla hennes författarkarriär (en egen, inte en stulen), inte minst samarbetet med Charlie Runkles blonda lilla inappropriate assistent.

Men jag gillade lilla Becca Moody mer, och tänkte att hon skulle bli lite som Mia, eller fast mer eftertänksam. Fast nu är hon mest sur, och när hon väl pratar är det med en gäll och pipig röst. (Dessutom har hon plötsligt en jättestor näsa. Är det helt säkert att det är samma skådespelerska, inte bara en jättebra lookalike-casting?) "Delar sin pappas intresse för att röka på", heter det i programbeskrivningen, fast jag undrar snarare vad hon är intresserad av överhuvudtaget. Vad hände med rockbandet hon frontade, Kill Jill? Och ännu viktigare, vad hände med den här killen Damien, som i princip är hela orsaken till att pappa Hank fick stanna i L.A. i stället för att leva lyckligt kärnfamiljsliv i New York med Beccas mamma? HANK separeras från sitt livs kärlek på grund av sin sura tonårsdotters puppy love som uppenbarligen inte stannade över säsongsuppehållet...

Fast värst är ju Hanks alla brudar. Inte att de finns, inte ens att man är trött på att se nakna bröst i varenda episod. Utan att de verkar totalt naiva. Efter en enda, om än aldrig så het natt, är det då läge att oanmäld och naken under en trenchcoat knacka på Hanks dörr en morgon och förklara att "jag accepterar dig för den du är, vi borde vara tillsammans"? Och seriöst, behöver man tillbringa mer än en kvart med Hank för att fatta att han inte är personen man ska lämna sin man sen 20 år tillbaka för?

1 kommentar:

Jossan sa...

Jag såg första säsongen av Californication och tyckte att det var rätt okej. Minns inte varför jag slutade serien. Igår (i brist på andra program att se på) hamnade jag framför tv:n och såg troligen samma avsnitt som du (inte hela men). Fan vad kass det var! Fattar inte grejen längre! Hank är ju bara trist och det känns gubbsjukt och tjatigt!