Wake me up when September ends

Kanske var det ingen som läste min svarta bloggpost...(fast i efterhand tyckte jag mina metaforer om isflak var riktigt poetiska!). I alla fall är jag på benen trots allt. Fast det har ju inte skett nån positiv förändring, det är synd att säga... Jag har lipat till allt möjligt hela helgen.
T ex var det ett TV-program där Gunilla Backman från MammaMia-musikalen sjöng "Vinnaren tar allt", den borde jag egentligen förkastat - det finns ingen död eller levande som har någon chans att göra The Winner Takes It All rättvisa, det är den ultimata låten, alla genrer / kategorier.
Och så var jag på bio och såg Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (totalt onödig film, man blev inte ens tillfredsställd av skildringen av svenskt 60-tal) men där var en minst fem minuter lång reklam för H&M:s nya jeansserie &denim, som lånat handling av en nutida Romeo & Julia i New York. Mary J. Blige och Tamyra Gray sjunger hjärtskärande vackert And I'm telling you I'm not going och When I first saw you, från musikalen Dreamgirls (den som förmodligen handlar om The Supremes) och då grät jag också, och nu lyssnar jag på Jennifer Holidays originalinspelning men det är faktiskt inte fullt så berörande.

Det finns faktiskt lite trevliga saker också, sista veckan i september:

Valnötter

-smaskiga knapriga små "hjärn-replicor" som faktiskt mättar.

Dyrt, men fruktstånden på Brommaplan säljer en stor påse för 20:-

Oliva by CCS

-handkräm från Apoteket för ca 40 kr.

Man kan shoppa loss riktigt mycket den timmen det tar att vänta i receptkön...

Katie Melua: Piece by Piece

-ny CD från en tjej som förtjänar större cred än Rihanna, Laleh och Norah Jones. Tillsammans.

Desperate Housewives

-andra säsongen startade äntligen i USA i söndags. Med en ny familj i grannskapet!

Men till middagen på lördagskvällen gick mamma ut i trädgården och drog upp hemmaodlad lök, potatis och morötter. Helfärskt och superekologiskt. Oslagbart gott. Helt ofattbart att det aldrig nånsin ska få bli så igen...