soko på debaser

Även om det kändes smått bisarrt att gå in på en mörk rockklubb mitt i stekande eftermiddagssol så var det ett litet tappert gäng som tagit sig till Debaser (i Malmö) för att lyssna på Soko. Hon marknadsförs stenhårt (iallafall av konsertarrangörerna) som "Frankrikes svar på Lily Allen", fast det känns inte riktigt relevant ändå. För mig räcker det inte med att det är söta små flickor som sjunger frispråkiga texter. Än har jag inte hört Soko göra nåt grymt politiskt inkorrekt uttalande i nån intervju. Eller är det för att de sägs ha blivit upptäckta via myspace?

Det känns som att Soko själv utnyttjar sin näpenhet - fast med all befogenhet, hon är vacker som få. Hon har en fin lite hes röst, men sjunger ändå lite väl barnsligt, och tittar lite blygt mot sin gitarrist hela tiden. Och jag undrar om hon egentligen inte kan prata helt okej engelska, men använder den franska brytningen som en krydda, nästan som en PR-grej, eller det lät taskigt, men nog är det konstigt att hon inte har lika mycket dialekt i alla låtarna?

Låtarna heter saker som I was so drunk, Wet dreams och Shitty day. Shitty day är med på ep:n Not sokute som kom för nån månader sedan. Nu är ju jag förtjust i just ep-formatet, men jag funderar lite på hur ett fullängdsalbum med Soko skulle bli...om det skulle bli enformigt eller kanske väldigt överraskande?
På konserten har hon bara med sig en gitarrist, och spelar själv litegrann på klaviatur, ukulele (?) och nåt xylofoninstrument. Ibland sätter de på trummaskinen också. Med den här lilla duo-sättningen är det synd att de inte spelade utomhus istället, det hade varit supermysigt.

Soko lär nog inte komma tillbaka till Sverige i sån här liten skala, även om hon inte fyller Globen nästa gång, så är hon nog på väg att bli riktigt famous. Och det hoppas jag, för det känns mer uppfriskande och roligare än singer/songwriters i allmänhet (för Soko ligger närmare den musikstilen än Lily Allen. Nästan hela tiden.) Tydligen har danskarna redan insett hennes storhet, för jag har inte helt bekräftade uppgifter om att hon dagarna innan gett fyra utsålda spelningar där. I'll kill her lär ju bli en hit, inte bara på myspace.

I slutet spelar hon Rolling Stones (eller Marianne Faithfuls) As tears goes by, och jag tänker inte skriva att inte ett öga var torrt, men jag tycker en väl vald cover kan vara ett bra bevis på om det är en bra artist också - inte bara roliga uppseväckande låtar. Jag tycker det var snyggt.
En spröd hes fransk flickröst är vad världen behöver just nu!