sätt inte marit på shuffle!

Heder och respekt till Ingmar, men Marit Bergman är nog min favorit-Bergman. Inför sitt uppträdande på Pride häromdagen gav hon en liten intervju i City, där hon säger att det kanske faktiskt inte kommer fler Marit-album.

– Tanken känns oinspirerande. Vad är det för mening

att lägga ner en massa energi på låtar och låtordning

när folk ändå laddar ner dem i en annan ordning?

Fast det är inget hot om att hon ska sluta göra musik, och samtidigt ingen kritik mot illegala nedladdare. (Marit skriver om detta med egna ord i sin dagbok.) Så vad är då problemet?

Jag vet att man som skapare lägger ner energi på låtordningen. Det gör man både när man själv spelat in sina egna låtar, och när man ska spela covers ute (t.ex på fester, då sätter man ihop låtar i samma tempo och taktart två och två). Ja t.o.m när man gör blandband är det superviktigt.

Men. Jag upptäckte för länge sedan, att när jag trodde mig vara trött på en skiva, så var det i själva verket låtföljden jag var trött på. Det blir så förutsägbart när man vet exakt vad som ska hända! Jag vågar säga att det mest revolutionerande när CD-spelaren kom var random/shuffle-funktionen! Åtminstone för mig är det så.

Och iPoden har jag alltid på "blanda spår". Ibland inbördes inom en artist, eller ett visst album. Men även helt och hållet, alla åttatusen låtarna blandat. Det är väl en mänsklig rättighet att fortfarande få bli överraskad av sin egen musik!

Jag har två förslag till Marit: antingen släpper hon en enda svit, alltså en CD med 10-12 låtar i ett enda spår. (Klart man själv kan klippa sönder i SoundForge eller nåt, men det är onödigt.) Eller, så släpper hon en ny låt t.ex den första i varje månad, året om. Digitalt är inte det speciellt jobbigt.

Kan inte låta bli att undra om den som nu äger Nina Simones inspelningar är av samma åsikt. Av någon anledning visade sig min lilla bebis digga hennes version av Sinnerman, så idag ämnade jag köpa låten på iTunes. Den finns på inte mindre än åtta olika album (varav 5 är samlingar och två originalskivan Pastel Blues). MEN just den låten är alltid "Album only", alltså jag måste köpa ett helt album för att få lyssna lagligt på bara den låten! Det är ju knappast så att låten inte får tas ur sitt sammanhang, för den är med i skitmånga (minst tio) filmer och TV-serier. Jag fick till slut tag på den från soundtracket till Life on Mars.