gossip girl
I brist på mina Grey's Anatomy och Desperate Housewives, har jag kollat in nya Gossip Girl, först ett avsnitt när den hade premiär, för att testa, men sen visade det sig att jag ville se alla.
Alla som gillade The O.C. kommer nog gilla Gossip Girl. Och eventuellt alla som gillade böckerna. Jag har bara läst en (tämligen ny bok, det finns väl 7-8 st), och fattar inte om serien har börjat från bok 1 eller ännu senare än boken jag läste. (Eller om alla relationerna är lite manipulerade!)
Well, jag gillar faktiskt serien. Den visar jättefina New York-bilder, så som jag verkligen minns staden, inte alls som Sex & The City, eller Vänner (som spelades in i L.A)
Det är dock som vanligt, att de "fattiga" visserligen inte bor i våningar som liknar Plaza, men dock i skitcoola stora ateljevåningar i Brooklyn. Som de flesta normala människor would die for.
Och losers:en är förstås jättesnygga, även om de rika flickorna inte vill "vara i närheten av dem utan vaccin".
Men i en så stor stad är det lite väl konstig att så många teenagers börjar dejta just tjejer och killar när deras respektive föräldrar också har eller haft en del affärer med varandra?
Och aaargh varför ljuger folk så onödigt mycket i såna här serier? Är det för att slösa dyrbara minuter ur avsnitten på att låta karaktärerna springa efter varandra, eller strunta i att svara i telefon (det är ju bara då de zoomar in mobil-displayen).
Det är klart att folk ljuger både i verkligheten och andra serier också. Men om jag varit på två dejter med en kille, och han hörde min flera år gamla killkompis i bakgrunden när han ringde, då skulle jag väl inte ljuga om det!?
Det är 2000-tal, man får lov att ha goda vänner av båda könen. Eller inte i New York?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar