ele-phan också!

Elephant lämnar mig med exakt samma frustration som förra gången jag såg filmen. Och då menar jag inte något positivt och djupt sätt, som är upplagt för fri tolkning av tittaren. I en film där tonåringar skjuter vilt omkring sig finns det bara svart och vitt. ja eller nej. Döda eller förskona.

För det första, går det verkligen att beställa tunga vapen för hemleverans bara sådär i USA, dessutom till minderåriga? Det höjer ju knappast omvärldens syn på den amerikanska moralen.

Som mördare, hur tänker man sig slutet på en sådan här dag? Killarna säger till varandra när de tar sitt livs sista dusch "idag ska vi alltså dö".
Men varför skjuter Alex (den mörka pianisten) helt plötsligt Eric (sin Eminem-liknande medbrottsling) mitt i en mening dessutom?

Och varför är det så lite elever i en skola som verkar så stor?

Och slutet då! De där jäkla molnen. Skjuter Alex det unga kärleksparet som gömmer sig i frysrummet? Eller gör han "Eenie meenie miny mo" för att bara skjuta en av dem?
Och överlever Alex själv? Det verkar inte finnas någon levande kvar på skolan sen...

Det hade varit en betydligt bättre film om man hade fått reda på lite mer, i stället för fyraminuters steadycam-sekvenser. Elephant var en besvikelse. Både nu och för fyra år sedan.