årsbästalistan som kom av sig

Alltså. Mitt liv har alltså varit uppbyggt av listor, iallafall när jag var yngre, och nu har jag inte ens publicerat en ynka sammanställning av 2007:s bästa populärkulturella händelser.
Jag har så svårt att vara opartisk också. Ett år med både nytt kent-album och kent-konsert kan aldrig få riktigt rättvisa proportioner.

Fast så glad jag blev över José Gonzalez In our nature. Det kändes som jag hade väntat fem år på det. Och sen är jag en trogen Britney-anhängare, och jag tyckte det kändes skönt att det verkligen kom ett nytt album, som var helt okej. så att inte folk skulle förtränga helt att det faktiskt är sångerska hon är.

Konserter då...det är verkligen att väga jättestort mot mys-litet. Det var verkligen en upplevelse att få se och höra Dolly Parton live. Men det var också jätteroligt när Salem Al Fakir spelade på trånga varma Mosebacke, precis innan han blev sveriges nya älskling. Det var inte alls lika roligt att höra honom ett halvår senare på Parksommar-scenen.

Jag såg Mika på Berns, innan han blivit åtminstone "Annexet-stor". Shit vilken popdänga han fick till med Grace Kelly. det skulle lätt kunna vara årets pop-hit, det är bara det att sen kom man på att typ alla hans hits låter likadant, och nu känns det redan som att hans skiva är tre år gammal, fastän åtminstone jag inte hade den förrän i våras.

Genombrottet som sköts upp var nog Soko. Hennes nonchalanta hesa EP var väldigt lovande och jag tyckte det var så lyckat att jag prickade in hennes Debaser-spelning i ett Malmöbesök. Men jag trodde hon skulle vara en stjärna vid det här laget. kanske rentav Årets Lily Allen.

Årets Lily Allen får nog bli Kate Nash, även om det är förutsägbart, och inte riktigt rätt, för det har inte kommit någon artist alls, som jag bara vill lyssna på hela tiden. Tur att Lily själv gör små covers och samarbeten hit och dit. Hennes tolkning av Keanes "Everybody's changing" är någon av årets bästa låtar.

Årets sämsta har jag förhoppningsvis inte hört, men Fergie ligger ruskigt bra till på min botten-lista. Hon är som en helt fel Gwen Stefani. Hur fergie får så mycket radio- och tv-tid fattar jag bara inte.
Sen kanske inte Marie Lindberg är direkt dålig, men hon borde få någon utmärkelse för att absolut inte vara värd all hysteri. Hur många gånger jag än har hört hennes melodifestivallåt så fastnar den inte, däremot kan jag berätta hennes askungesaga i sömnen.

Ååhh, årets svenska poplåt måste bli Cara cara Mia (sorry Kent, Ingenting är inte alls en sån glädjespridare!) Fast Kleerups (och Robyns) With every Heartbeat är ett mästerverk.

2007 var ett jättebra skivår. Faktiskt mer ett album-år än ett hitlåts-år.