oh hard times, come again no more

Idag hade jag en sån där trevligt småstressig varierande dag, som inleddes med en timmes dagishäng på en lekplats, då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag missar solskenet resten av dagen sen. Därefter skrev jag en artikel om en förskola i Gävle, hade sju pianoelever och spelade elbas på en Metallicalåt.

Sen skulle jag följa med kompis Hillary på en tjejkväll.
Men vi skulle varken få manikyr, förhandstitta på Sex & the city-filmen eller spana in höstmodet.
Nej, vi skulle på en fondkväll. (Fond som i sparande, inte sås.)
Skagenfond-personalen blev inte imponerade av vårt ofantligt kreativa förslag om en aktieportfölj med namnet Skagenröra.
Däremot lärde jag mig lite om hur folk brukar placera sina pengar, och att kvinnor är sämre på att ta risker.

Jag ska nog ta och övervägande sparande en gång till. Jag hade redan de bittra glasögonen på, eftersom jag nånstans snappat upp att det så gott som inte är lönt att pensionsspara om man passerat trettioårsdagen för man ligger redan så mycket back.
Men väldigt många gråhåriga små damer med käpp hade sökt sig till Piperska Muren denna tjejkväll. Jag tycker det är tufft att börja tänka på långsiktigt sparande när man är 85.

Och så fick jag ytterligare en gång bekräftat att typ allt blir mycket bättre för barnet och den överlevande om man är gift. Vem vet när min trettioettårige sambo kommer trilla av pinnen, så mycket Bregott som han stoppar i sig, det kan väl knappast vara bra för kolesterolvärdet..?