red red wine, stay close to me, don't let me be alone

Alldeles nyss har jag läst två svenska populära böcker:
Först Åse av Denise Rudberg, som är som en sån där romantisk komedi med snygga huvudrollsinnehavare, som man kanske rentav redan sett, eftersom historien är väldigt förutsägbar, men ändå väldigt trivsam, så man bestämmer sig för att se (=läsa) färdigt hela innan man tar itu med något vettigare (som maten eller tvätten.)

Sedan blev det tvära kast när jag kom över den senaste skräckromanen av John Ajvide Lindqvist, Människohamn. För att fortsätta med filmliknelsen är den mer som en thriller man fastnar i sent om natten, först för att man inte orkar flytta sig från soffan till sängen, men sedan för att man vill veta vad poängen är.
För som ganska ofta i den här genren (dock ej i någon av J.A.L:s tidigare böcker!) är det en lång transportsträcka, ofta på hundra sidor, mellan händelserna. Men sedan blir det förbryllande och mystiskt igen. Fast slutet kunde man varit förutan. Antingen föreslår jag att man river ut de sista tjugi bladen, eller så får John skriva ytterligare tjugo efter dem som redan finns. För nu är det ett anti-slut!

I Människohamn refereras det mer än någonsin till Morrisseys texter, efter som två bifigurer bara kommunicerar med The Smiths-citat. Undras om icke insatta läsare blir mer sugen på att lyssna in sig på The Smiths efter boken? För jag har alla Smiths-skivorna här hemma, men kan ändå bli överraskad av vissa (översatta) strofer. J.A.L får verkligen Moz att framstå som en vis poet. Det gillar vi.

Det finns faktiskt en gemensam nämnare mellan böckerna. Rödvinet.
Inte bara i dessa två romaner dricks det något kopiöst - jag blir illamående under läslampan!* - men drickandet används som för att målande (och träffsäkert!) skildra hur huvudpersonerna är och mår, och hur deras omgivning ser ut.
Antingen beställs det in både en och två flaskor av husets finaste rödvin på PA&CO, eller så släpar man ensam med sig ett dussin tetrapacksviner till den gamla sommarstugan.
Det ska naturligtvis visa på helt olika grader på glamour- resp. depressions-skalan, men egentligen är inte det ena pimplandet bättre än det andra.

*)Jag kan faktiskt inte dricka rödvin sedan insparken i gymnasiet för femton år sedan. Vissa misstag man gör i ungdomen ger tydligen en livslång baksmälla...