agree to marry me, so we can start over again

Alltså Alex. Jag trodde vi skulle hålla ihop till slutet. Tills allt som skulle sägas var sagt. (Men det var ju bara du som fick en syl i vädret.)
Det är inte så att jag inte tycker om att lyssna på dig. Du har ett ganska underhållande sätt att berätta om gamla lägenheter, om stammiskrogar, om dina galna konstnärliga kändiskompisar.
Men du vet, det blir för mycket. Varenda spritsort du fastnat för. Varenda tjej som tydligen tvångshånglade med dig. Och det här pojkaktiga intresset för rymden - väx upp!

Jag ville veta hur du kom på att du skulle bli ostproducent. Du nämnde ju redan för åratal sedan att du gillade ost så mycket redan som ung, att japanskorna kastade upp konserverad ost (that's right) på scenen.

Men du kommer aldrig till saken, Alex. Det tar för lång tid. Och det är fler som vill åt dig. Fler innehavare av det gröna kortet vill ta del av din historia. Jag kommer att få böta för det här. Visst, det var du värd. Men nu får det vara slut.