lätta uppdrag vs. svåra

Jag har nog orimliga krav på vad företagen jag skriver om ska stå för, eller alltså vad för slags verksamhet de erbjuder kunderna.
Nyss skrev jag en (inte särskilt lång) artikel om en organisationskonsult. Jag fattar nästan ingenting av vad gubben sa. Jag försökte använda hans egna ord så mycket som möjligt, så att inte min tolkning ger en helt annan verklighet. Förresten är det kanske fint att en typ trettioårig tjej kan låta så gubbig i skrift? Fast för allas skull hoppas jag att han får nya uppdrag via rekommendationer, snarare än när han själv beskriver sina tjänster.

Ja det var innan lunch det (lunch som jag inte ätit än visserligen.) Nu blev det ett superlätt företag i stället. Som alla vet vad det är. En jättestor livsmedelsbutik. Punkt slut. Hur skriver man en intressant helsida om det? Ja, ni har en kompetent personal och satsar hårt på färskvaror. Men sen då? Tack för att jag får äran att lägga upp till 3000 tecken på att hitta superlativ som skiljer er från min egen lokala Tempo-butik.

Förslag på inledningar:
1. Dörrarna delas och jag gör entré på Matbutiken. Till höger om mig tornar ett berg av läckra, ljusgula ostar upp sig...

2. Matbutiken erbjuder inte mindre än fem sorters potatis i lösvikt.
- Våra kunder är matintresserade, säger Per Persson. Vi vill tillmötesgå deras potatisbehov, och tar gärna in nya sorter efter önskemål.

3. Med sina hundratals anställda finns det ingen risk att Matbutikens kunder behöver spendera dyrbara minuter på att stå i kassakö.

Alltså jag kommer inte att använda någon av dessa.