vårens electronica. på coop!

Jag har smågrubblat de senaste veckorna på varför Fever Ray:s album visade sig vara precis vad jag behövde, när jag trodde att det var Jenny Wilsons Hardship! jag längtade efter när snön smälte.

Idag skummade jag igenom annars väldigt utförliga artiklar om dem båda i senaste Sonic.
Snälla Karin Dreijer, sluta upp med att säga att Fever Ray inte alls är likt The Knife. Det är så likt att själva soloprojektet rent av är onödigt. Jag kan lika gärna ha feberstrålen på samma ställe som kniven i min skivsamling. Men det gör inte Fever Ray-albumet mindre värt. Tvärtom, det är lovely!

Dessutom kommer det ju ett nytt Röyksopp-album nu i mars. Då tror man att man fått sin electronicados uppfylld - med råge! - för denna våren.

Men - då råkar jag få nys om ett band som heter Telepathe, för att jag kollade på CoOp:s *hemsida. *) Nej. Inte Coop Nära eller nåt annat Konsum.
Jag vet än så länge inget annat om Telepathe än att deras album Dancemother finns på Spotify (och på cdon och snart hos mig förhoppningsvis) och det är tack vare dem jag sitter uppe vid datorn klockan två inatt.

*) Cooperative Music samlar olika indieskivbolag, och representerar (om man säger så?) därmed många fina artister, som t.ex. Beach House, Au Revoir Simone, Dustin O'Halloran, Lambchop, Martha Wainwright, Hot Chip och Fleet Foxes. OCH Jenny Wilson och The Knife.