konsumera mera, bara det inte är för eget bruk?

Hela kvällens Debatt handlade om klimatkriser. Och som vanligt fick konsumtions-hetsen sig en känga. "Julhandeln förväntas bli större än någonsin."

Andra hands-marknaden har ju blivit helt rumsren nu. Barnfamiljer har länge köpt merparten av grejerna begagnade, och sajter som Tradera och Blocket visar att även förra årets vinterjacka eller denna säsongens modeplagg är lika eftertraktade även om de haft en ägare.
Men varför är vi så rädda för att ge bort begagnade presenter?
Jag tror att det anses allt för snålt. Att mottagaren inte skulle vara värd en gåva till fullt pris.
Och jag vet inte vilket som skulle vara mest ofint, att ge bort något som jag själv haft eller att shoppa begagnat från början.
Jag kanske köpte en parfym på resan, som efter två användningar visade sig vara helt fel för mig? Eller att jag köpt och läst ut två av årets nyutkomna romaner, fortfarande i gott skick. Eller DVD:n jag såg en gång och inte gillade nåt vidare? Tröjan som var för liten redan?
Helt okej att sälja på Tradera - men no no att ge bort i present.

Jag brukade tycka att CD var den ultimata presenten. För 12-15 år sedan, ja. Sen kändes det bara onödigt och dumt att mina stackars släktingar skulle jaga runt efter skivor till mig - när jag förmodligen hittade det billigaste alternativet själv. Jag hängde massor på SkivEsset i Malmö när jag bodde där, och nu är ju Record Hunter min hovleverantör av fysiska skivor. En ny CD kostar som två (eller tre, eller fyra) begagnade. Vad vill du helst ha i julklapp? Splitterny musik eller mer musik?

Någon borde skriva en stor artikel om det här. (Ja, jag borde förstås göra det själv, men tiden, tiden...) Konsumtionen behövs inte nödvändigtvis stoppas, men nyproduktions-konsumtionen!

Ett kinesiskt barn sitter i en hög av kablar och el-avfall.