salvador dali i sista sekunden

Var det ekande tomt i citybutikerna idag? Och i pulkabackarna och på skridskobanorna? Det var för att nästan samtliga invånare i Stockholm (plus några utsocknes, t.ex. min mamma) befann sig på Moderna Muséet för att ta allra sista chansen att se Salvador Dali-utställningen.

Blandningen av verk var förstås representativ för Dali. Här fanns tidningsomslag och foton från filminspelningar. Stora och små målningar, smycken och klänningar. Parfymflaskor, schackspel och videovisningar.
Men jag ville se mer av det som jag tycker mest om med Dali, de riktigt stora, suspekta, färgglada målningarna eller skulpturer.



I så fall hade nog utställningen varit än mer barnvänlig också. Klart att det inte var någon familjeutställning (och idag såg barnen bara ryggar) men jag var ännu mer nyfiken på hur min treåriga dotter skulle reagera på konsten, än vad jag personligen kände inför den faktiska utställningen.
Vid några stora målningar kunde vi stå en stund och prata om vad som var "fel" - och varför! - han har ju inga ögon, varför behöver han en klocka då då? Och varför är hans rumpa så lång, men inte "lika" lång?!