och jag tycker inte ens OM musikaler!

Ibland tänker jag att trots alla fantastiska konsertupplevelser jag haft, och då menar jag med riktiga favoritartister som sjunger mina (alltså sina) bästa låtar,
så kanske det mest fulländade musikaliska ögonblicket var i slutet av någon föreställning av Kristina från Duvemåla, den allra första säsongen någonsin, på Malmö Stadsteater.

Och jag tycker egentligen inte om musikaler.

Men Helen Sjöholms röst, alltså.
(Jag skulle precis skriva att detta var innan Du måste finnas var sönderspelad. Men sen ångrade jag mig för den är möjligen söndertolkad, men Helens version är lika gåshudsframkallande varje gång.)